Bacon|vegetarian s. -en -er • person som i möjligaste mån äter mat som är producerad inom de planetära gränserna.
Baconvegetarianismen, som troligtvis aldrig kommer att tilldelas en egen plats i något uppslagsverk, handlar om att inte förstöra vår planet. Detta genom att göra förändringar i det egna livet som faktiskt påverkar någonting, något som underlättas om man förstår varför dessa förändringar är nödvändiga men det är inte något direkt krav - det är helt ok att göra rätt saker även av fel anledning, för det är inte tanken som räknas när det handlar om planetära gränser.
Men att vara baconvegetarian handlar även om att inte räcka fingret åt allt man bryr sig om här i världen. Att ifrågasätta normer och försöka skapa sig sin egna mening med livet, med det lilla förbehållet att meningen ska kunna gå att kombinera men andras meningar. I en fri värld, där man får göra vad man vill, krävs det att man lever upp till devisen frihet under ansvar och inte det moderna, eviga tonårslivet frihet utan ansvar som verkar vara en maxim här för att stanna.
I den bästa av världar tror jag att man kan göra nödvändiga livsstilsförändringar utan att känna att man försakar ett lyckligt liv, genom att fortsätta göra det man vill göra och inte bara välja bort saker hela tiden. Förslagsvis genom att käka en modest mängd bacon, åka bil ibland, skippa flygresorna och istället kanske jobba lite mindre, sova lite mer, läsa fler böcker och ha sex lite oftare. Omöjligt? Kanske, men det verkar också omöjligt att i framtiden leva som vi gör idag.
Att förstå varför
En bild kanske säger mer än tusen ord, men jag tycker ändå att följande citat bäst förklarar min syn på livets kretslopp:
"Vi ärver inte jorden av våra föräldrar, utan förvaltar den åt våra barn"Det krävs enligt mig en enorm självgodhet för att påstå att 97% av klimatforskarna har fel och att man själv har rätt (men allt är möjligt på internet så klart). När jag känner mig lite osäker på någon fråga från nån klimatvetenskapshaverist och inte bara vill tro på auktoriteter, brukar jag glida in på Skeptical Science som har svar på de flesta vanliga frågorna i ämnet. Exempel på idag osynliga konsekvenser hittade jag en gång i en väldigt lättläst sammanfattning över några icke-önskvärda effekter i serien Klimathotet hos DN som är inspirerad av Mark Lynas svårsmälta bok 6 grader.
Det jag mest av allt är rädd för är dock inte de exempel som i allmänhet tas upp - hur illa det än är med totalförstörda ekosystem, vattenbrist i länderna runt Himalaya, stormar, torka och övervämningar - utan något som kallas för positiv återkoppling och tipping points (som jag inte har något bra svenskt ord för).
Positiv återkoppling betyder att eftersom det blir varmare, kommer det bli ännu varmare. Det vanligaste exemplet är att Arktis smälter, vilket kommer resultera i att mindre solljus reflekteras, vilket betyder att mer is kommer att smälta, som ger mindre reflekterat solljus osv.
Tipping points beskriver den punkten när klimatsystemet inte längre kan återgå till sitt tidigare stadium, utan istället flippar ur totalt. De skulle generellt uppstå när det blir väldigt mycket positiv återkoppling på samma gång, som om permafrosten i Sibirien skulle börja smälta och skulle släppa all sin metan vind för våg. Konsekvenser av detta skulle vara att de domedagsscenarior som dyker upp ibland, där jetströmmarna hittar nya vägar, golfströmmen flyttar till Sydafrika och världens jordbruksproduktion kommer att drabbas drastiskt.
Låter inte jättekul, men samtidigt lite onödigt mycket mayaindian 2012. Ovanstående är inte heller något jag tror kommer hända vecka 8, utan snarare när jag börjar närma mig 65-årsåldern och pensionssystemet havererat en 2-3 gånger på vägen. Att det inte händer den närmsta tiden är naturligtvis den svåraste motivationen för de flesta och det bekvämlighetstrygga tänkandet ger rationaliteten en smäll på käften. Historien om den långsamt kokta grodan, som för sent inser att vattnet är för varmt för att hoppa upp ur det. Det omvända då? Vad som händer om forskarna - mot all förmodan - skulle råka ha fel?
Ovanstående är naturligtvis skrämselpropaganda då jag inte har någon aning om vad som händer om vi skulle gå över en tipping point - eller om vi redan gjort det för den delen, för hur skulle man kunna veta att man gått över gränsen? Men klassisk riskhantering får mig att vilja välja alternativet att inte vilja chansa med planeten, vilket är omåttligt impopulärt i många sociala sammanhang. För en enkel förklaring av riskhanteringskonceptet, se nedan.
Om man nu godtar att de som forskat på det har rätt som ett axiom samt att beräkningarna till de svenska målen på 2 ton CO2e utsläpp per person och år (baserat på hur mycket utsläpp jorden förmår att ta upp) är korrekta kan man jämföra det med hur läget ser ut i Sverige 2012, där politiker brukar beskriva oss som ett föredöme och att vi borde slå oss för bröstet för vår duktighet. Det visar sig att den officiella snittsvenskens utsläpp i dagsläget ligger på 5.6 ton CO2e/person - helt plötsligt det kanske inte verkar så jätteakut eller för den delen omöjligt ut att komma ner till 2 ton?
Tyvärr så är detta officiell statistik av det politiska slaget som inte tar hänsyn till exempelvis importerade varor eller utrikestransporter, något som skulle ha resulterat i klart högre utsläpp per person. Statistiken räknar dessutom in alla utsläpp i Sverige - inklusive t. ex 6 Mton CO2 vid SSAB, i.e. 10% av de totala inhemska svenska utsläppen - vilket kanske inte är helt representativt för en själv som individ (jag är ingen stor stålkonsument måste jag medge). Slutligen gäller detta då för Sverige, med sin elbas i kärnkraft och vattenkraft, som gör att vi i all statistik får suspekt låga utsläpp från elsektorn trots att vi ligger topp 10 i världen i elkonsumtion per invånare. Slå sig för bröstet? Nja..
En fråga som brukar dyka upp är hur mycket man "får" släppa ut enligt mig om man ska vara vettig (i.e. baconvegetarian)? Tja, om vi tänker att de svenska målen med 2 ton CO2e/världsmedborgare är korrekta och att vi blir 80 år gamla, så kan vi höfta med att 200 ton CO2e är vad vi får släppa ut under vår livstid (vi som redan är födda då, för vi är trots allt inte 9 miljarder människor än vilket den siffran är beräknad på). Men det är svårt att ändra på det som redan skett och därför blir livssiffran mest ett flummigt tankeexempel.
Utöver ens personliga utsläpp, så finns det en form av samhällskostnader (sjukhus, vägar, kollektivtrafik, myndighetsbyggnader) som någonstans räknas in som en del av de två tonen man får släppa ut per skalle. Min tanke är att 1 ton CO2e per skalle kan kallas "hållbart" från ett utsläppsperspektiv, vilket Vattenfall verkade hålla med om då de körde ett projekt på den nivån för ett år sedan. Projektet misslyckades dock, bland annat för att de försökte hålla sig kvar vid sin gamla livsstil, vilken precis som väntat visade sig vara ohållbar.
Ett annat "varför?" som man kan smita in i samma veva är Peak Oil, eller "Va? Finns det inte hur mycket fossila bränslen som helst?". Peak Oil handlar helt enkelt om att vi inte för evigt kommer att kunna utvinna mer olja idag än vi gjorde igår. Inget problem kan tyckas, men då 95% av alla transporter sker med olja och att vi har ett ekonomiskt system som bygger på evig utökning är detta ett reellt problem som inte ligger fjärran i tiden - majoriteten av alla länder i världen har redan haft sin oljetopp och IEA har absolut ingen koll på läget i sina gissningar.
Det kan även tilläggas att vi inte började med att bygga Deepwater Horizon och djuphavsborra efter olja i mitten på 1800-talet, utan istället var det sugrör 2.0 i marken som gällde förr. Denna skillnad har flera implikationer, men framför allt så minskar EROEI (Energy Return On Energy Invested) på all olja nu för tiden. Detta betyder att för varje utvunnen liter olja så krävs det större energiinsatser än det gjorde tidigare, vilket minskar den användbara mängden olja enormt. Den lågt hängande fruktens princip gäller för olja precis som för allt annat.
Ekonomiska teoretiker med begränsad verklighetsanknytning som ger rapporter till regeringen har dessutom fått för sig att det inte finns några problem med peak oil, då marknaden löser biffen. Problemet är att om olja blir för dyrt för marknaden, så blir det svårt med ekonomisk tillväxt. Blir det ingen tillväxt, kraschar systemet. Och kraschar systemet tillräckligt mycket, så har faktiskt miljön möjligtvis en chans - kanske inte så illa trots allt? Det stora problemet i en sådan situation är att om systemet kraschar så finns det många varianter på hur det byggs upp igen och långtifrån alla sätt skulle kanske klassas som bra. Systemet byggt på omöjlig evig tillväxt verkar dessutom överleva rätt länge även när det bevisligen är helt ur funktion, eller hur ser läget ut i Grekland, Spanien, Italien m. fl för tillfället? Lån för att betala tillbaka lån låter som en hållbar princip, eller?
Förändringar som påverkar någonting
Att politikerna har svårt att komma någonvart när det gäller miljön är intet nytt, men vad kan man då göra som individ? Tja, långtifrån tillräckligt, men David MacKay uttrycker det man inte borde göra på ett bra sätt:
If everyone does a little, we’ll achieve only a littlePå lokal dialekt betyder det att om vi gör små förändringar - släcker en lampa när man går ut ur rummet, använder motorvärmare, drar ur mobilladdaren när den inte används, donerar 100 spänn till en klimatfond i samband med en flygresa till Thailand - så åstadkommer vi också små resultat. För att slippa se jorden förstörd för kommande generationer måste vi chockerande nog göra förändringar som faktiskt påverkar någonting, vilket verkar vara väldigt politiskt obehagligt.
Man kan också uttrycka det här argumentet bakvänt, dvs om väldigt få gör väldigt mycket, kommer vi fortfarande uppnå små resultat. Dvs att om enbart jag börjar äta bark och leva under en sten i skogen, kommer världen sannolikt fortfarande bli i det närmaste obeboelig för kommande generationer. Alltså, detta är något vi som mänsklighet måste göra tillsammans, vilket vi då inte gör av olika anledningar.
Vilka utsläpp har jag då som individ som jag kan påverka? Då det är väldigt få som lever sitt liv proportionellt mot utsläppen i ett helt land är en stark rekommendation att inte gå efter någon landsstatistik. Jag skulle heller inte rekommendera att gå på någon dåligt programmerad utsläppsgenerator, utan istället raka vägen till rådatan. Jag har därför gjort en lista på de saker jag försökt inrikta mig på, men som naturligtvis kan utökas. Att komma ihåg innan man läser listan: 1000 kg CO2/per världsmedborgare är enligt mig ett rimligt mål att sikta på, vilket naturligtvis initialt i viss mån kan kompenseras av koldioxidkompensation i andra länder och teknikutveckling.
Transporter, dagliga - Alla kan inte alltid cykla till jobbet, speciellt inte i vintertid om man ska hämta barn på dagis eller försöka handla mat på vägen hem. 1 liter bensin motsvarar 2.3kg CO2, därefter är det bara att göra beräkningen oavsett om du har moped eller helikopter. 2 mil om dagen med 0.5 l bensinförbrukning på 200 arbetsdagar blir 460 kg CO2/år, på 365 vanliga dagar 840 kg CO2/år. Börjar det kännas hopplöst redan här? Tråkigt för våra barnbarn. Till att börja med kan man dela bilfärderna med någon så blir utsläppen per person halverade.
Mat - Äta bör man, annars dör man. Men vad bör man äta? SLU har producerat Mat-Klimat-Listan och den nördige kan gå in i detaljer. Den läskunnige inser att köttätartrenden är totalt fel väg att gå. 26 kg CO2/kg nötkött betyder att 100g nötkött om dagen blir nätta 950 kg CO2/år. Därför är Köttfri Måndag ett riktigt bra initiativ, vilket naturligtvis borde utvecklas till nästan samtliga dagar i veckan. Speciellt nötköttsfri vecka. Rent krasst har jag lekt med tanken att det är dumt att mata en ko med 5-10 kg sojabönor för att bli 1 kg köttfärs, då jag hade kunnat få i mig proteinet direkt från sojabönorna. Energiförlust i varje steg från växt till djur fick jag lära mig på gymnasiet och är en anledning till att LCHF skulle kunna döpas om till LCHE. Glöm förresten inte att efterrätter såväl som alkohol är vegetariskt!
Hemmet - Uppvärmning står för en löjligt stor del av ens energikonsumtion, men som jag varit inne på tidigare blir detta inga stora utsläpp för en normalsvensk om man inte använder sig av oljeuppvärmning. Då jag bor i hyresrätt så har jag en väldigt liten påverkan på min egen isolering (och tyvärr även insikt i frågan), vilket annars är den största förändringen man kan göra på den fronten. Att inte ha världens äldsta frys och kyl samt modern LED-belysning är också investeringar som snabbt betalar tillbaka sig ekonomiskt.
Prylar - Beroende på hur konsumtionshetsad man är i vardagen blir det väldigt stora skillnader i utsläpp beroende på vad man köper. Exempel på hemelektronik så motsvarar en iPhone 75 kg CO2 (inklusive livscykel, men exklusive teleinfrastruktur) och en MacBook pro 560 kg CO2. En sak jag brukar tänka på är dock att försöka minska sin konsumtion av engångsartiklar och istället premiera dyrare inköpt av bra saker som håller än dåliga saker som inte håller, men som har en fin färg.
Ovan är de enligt mig fem viktigaste områdena där man kan påverka sitt egna bidrag till växthuseffekten på riktigt. Andra saker som båtar, motorcyklar och liknande ligger naturligtvis på samma skala, men poängen med att belysa dessa fem är att försöka markera att om man inte gör någonting åt dessa så händer ingenting. Inte ens om jag lever på bark året runt för att sista veckan ta en flygresa till Thailand klarar jag ett ton/år. Återvinning har jag för övrigt inte ens tagit med då det är en självklarhet i sammanhanget.
Naturligtvis är det inte alls fel att även göra mindre saker, men att ödsla stora mängder tid och tankekraft på dem hjälper föga. Samtidigt finns det ingen anledning till att säga
"Öh, jag kan inte sluta äta kött. Då är det lika bra att jag fortsätter flyga så mycket jag kan, för med min inställning till kött kommer allt gå skit."då vi hela tiden pratar om sannolikheter. Det är inte 100% säkert att allt går paradisiskt bra även om alla skulle följa ovanstående råd slaviskt, däremot skulle det öka våra möjligheter dramatiskt. Genom att följa ovanstående råd till 95% kanske vi skulle gå från 5% chans till 95% att undvika en klimatkatastrof i jämförelse med att strunta i allt (dvs som de flesta lever idag). Kontentan är att det fortfarande blir en skillnad på att göra något, även om man inte gör allt!
Det verkar tråkigt...
Målet med att vara baconvegetarian är att leva så fritt som möjligt och samtidigt kunna klappa sig på bröstet och säga "om alla levde som jag skulle de globala klimatförändringarna inte vara ett problem". Jag skulle vilja markera att det inte betyder att jag som baconvegetarian på alla plan är en bättre människa än resterande homo sapiens, men däremot kan jag påstå att jag inte uppfyller ett typiskt krav för att vara en dålig människa (dvs att jag försöker inte ta kål på en civilisation, dess planet och en massa söta djurarter).
Men det handlar också om att ibland göra avsteg från total hållbarhet - käka en tråkig korv på Pressbyrån när tåget stannar en halvtimme i Mjölby, köpa en onödig USB-sticka som slumpmässigt flyttar på muspekaren och plugga in den på kollegans dator (som f.ö. beställt en ny mus nu varpå jag tagit bort usb-stickan tillfälligt) samt ta en bil med några kompisar för att åka skidor någon helg. Att begränsa sig inom sina egna begränsningar och inte försöka bygga Rom på en dag.
Jag ser det så här - antingen så försöker man skapa en hållbar livsstil inom planetens ramar eller så anser man att antingen slaveri eller folkmord är acceptabelt (en moralisk värdering jag inte helt håller med om, därav baconvegetarian). Har man en livsstil som motsvarar säg 8 ton CO2, då anser man samtidigt att tre andra människor inte har rätt till dem. Alternativt så anser man att dagens ungdom har det förr lätt och att framtida generationer inte har rätt att växa upp på en planet med några framtidsutsikter. Hårda ord? Läs igenom Världsbankens rapport en gång till.
Fast visst ja - det hinner man ju inte. För det finns så mycket man ska hinna med i livet, så att förneka att problemen finns är onekligen en praktisk (och populär) lösning. Eller ännu populärare: att erkänna problemen, men förminska dess konsekvenser och tycka att någon annan borde lösa problemen genom LFTR, vätgasbilar, GMO eller vad det nu är för något som några forskare lyckats knåpa ihop så det räcker till en miljondel av världens befolkning. Men om nu problemen fortfarande finns där och det inte är någon annan som löser dem..? Frihet utan ansvar.
Tror jag då att mänskligheten kommer att kavla upp ärmarna och bryta trenden i tid? Egentligen inte - i en värld där människor på egen basis inte kan släppa cigaretterna trots dödskallar på förpackningarna ser jag väldigt små möjligheter att samma människor frivilligt kommer att göra de förändringar som krävs. Politiker i en demokrati har ingen makt att ta långsiktiga svåra beslut då de inte blir återvalda. Moment 22 all over.
Varför göra något då? Tja, till att börja med ser jag ju inte det som någon stor uppoffring, så från mitt perspektiv blir det inte så stor skillnad egentligen. Det känns rätt bra i hjärtat att smälla iväg några tusen i månaden på välgörenhet istället för att drömma om att två veckors semester på andra sidan jordklotet är det bästa som kan hända mitt liv (och istället kanske köra två veckors fjällvandring i Norge?). Men kanske framför allt för att jag hoppas på att kommande generationer ska få en framtid med möjligheter. Tanken på att som pensionär se tillbaks på mitt liv och sedan överallt se barn som inte kommer att få en möjlighet till att uppleva samma saker... Inte min kopp te helt enkelt.
Till slut, på frågan
"Morfar, när du var ung, varför gjorde du inte som alla sa att man borde?",misstänker jag att det vanligaste svaret skulle bli
"Jag var dum på den tiden och förstod inte bättre. Men ingen annan gjorde något, så jag trodde inte att det var så farligt."
Det är så farligt. Gör något.
(Själv tänkte jag för övrigt svara "Det gjorde jag och tillhörde de som sa det". Fast det jag egentligen vill är minska risken att behöva svara på frågan överhuvudtaget.)
(Själv tänkte jag för övrigt svara "Det gjorde jag och tillhörde de som sa det". Fast det jag egentligen vill är minska risken att behöva svara på frågan överhuvudtaget.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar